söndag 16 mars 2014

Vi lär av djuren

Kommunikation är viktigt. Sägs det. Och det är ju nödvändigt, då och då, att kunna säga vad man vill, och att den som tar emot det meddelandet förstår det och kan agera på det (vi antar att vi pratar med rätt person här).

Ibland misstänker jag dock att många tar kommunikationens, som begrepp, just nu upphöjda status som ursäkt för att pladdra om allsköns ointressantheter. Det gäller alltså att kunna skilja signalen (den viktiga informationen) från bruset (pladdret). Det går ganska bra, tycker jag. Man ställer helt enkelt in sitt filter på viktiga ord, och sen skruvar man ner det för allt annat. På det sättet hör man bara precis det man behöver höra. Alternativt har lust att höra.

Men, jag har upptäckt att ibland betyder inte pladdret precis det som sägs i pladdret. Orden har ingen betydelse. Det är att pladdra som har betydelse. Och det kanhända att det är ett meddelande just att pladdra. Ungefär som att sångtexter inte alltid har betydelse som text, utan som ljud. Pladdret kan betyda jag gillar inte det här, men jag vet inte precis vad jag inte gillar, jag är mest bara sur. T ex.

Det är väldigt tidsödande och opraktiskt med folk som inte kan säga vad de vill. Hur ofta säger man t ex inte: "Men herregud, det har du väl kunnat kläckt ur dig på en gång", till människor som man först blivit sönderpladdrad av, och sen försökt strukturera och dra ut väsentligheterna ur.

Så jag tänkte man kanske skulle utveckla en kurs för människor som inte kan säga vad de egentligen vill. Det vore tidsbesparande för alla. Och jag tänkte att vi kunde titta på djuren. De vet vad de vill. Även om de ombestämmer sig ofta.

Katten Spip t ex, knackar på fönstret när han vill komma in. Det är tydligt. Sen jamar han när han vill ut. Och sen kanske han iofs knackar på fönstret igen två minuter senare. Och så. Men ändå. Principen är tydlig. Knacka - vill in.

Sen har vi undulaten Glenn. Han tycker om att låta mycket, det kvittras hela
dagarna. Men det kan man filtrera bort. Pladder. När han verkligen vill säga något, är han tydlig. Då flaxar han runt i buren, envetet, på gränsen till galenskap, som om katten är på väg att äta upp honom, ingen kan missa det. Vad han vill är entydigt. Han har slut på frön och kräver påfyllnad.

Så lever vi i kommunikationsharmoni med de rara djuren. Där finns mycket att lära.

2 kommentarer:

  1. Meddela när du drar igång en sådan kurs. Jag har flera som jag kan skicka på den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det ska jag absolut göra! Jag tror behoven är oändliga på detta område ... :)

      Radera

free hit counters