Utväxlingen kan förstås ha olika valutor. När det handlar om företag, och jobb, är det förstås ekonomisk utväxling vi pratar om, den kan vara direkt eller indirekt. Den indirekta är svårast att värdera och prediktera. Att skaffa erfarenheter, t ex, är ju oftast indirekt till nytta. Man kan göra något ännu bättre, ännu mer effektivt, ännu mer värdefullt nästa gång.
En ledig dag kan ha enorm utväxling. Viktiga tankar processas i bakgrunden när jag är ute på fototur t ex. Helt plötsligt, efter en del sådant bakgrundsprocessande löser jag det som var ett gigantiskt problem innan, jättelätt.
Men vad är värt att lägga tid på? Det mötet, eller det? Att läsa den artikeln, eller den andra? Vilka personer är nyttiga att träffa, och vilka är slöseri med tid?
Särskilt om man är lagd åt hållet att man tycker tusen saker är roliga, har jag märkt, att det kan vara himla praktiskt att också tänka på vilka som är nyttiga. Och ibland, eller ofta, vet man inte i förväg.
Och nu var det meningen att det skulle komma en fyndig och allomförklarande optimerings-poäng här. Men det gör det inte. Vi tar och kollar på en bild istället.
Nu skulle jag vilja höra vad Claude Shannon säger om detta med att sätta siffervärden på informationsinnehåll i ett meddelande. När vi jämför olika sätt att flytta information geografiskt pratar vi ofta om bandbredd hos olika kablar, fibrer och protokoll. Hur många Mbit kan flyttas i en optisk fiber varje sekund? Detta anger bandbredden. En lustig konsekvens är att bandbredden hos en budbil som färdas i 100 km/timme och är lastad med 500 kg magnetband är rätt stor. Många Gbit/sekund om man räknar efter. Med Sigurdsristningen måste vi väga in antalet sekunder som ristningen existerat, och då borde det bli rätt högt informationsinnehåll i den. Även om antalet bit/s borde ha närmast geologiska proportioner. Jag är alltså nyfiken på hur Shannons "information entropy" tillämpas på en runristning. Läsarbidrag och förklaringar mottages tacksamt.
SvaraRadera