Jag ägnar mycket av den tid jag inte är på mitt ordinarie jobb åt att tänka på finansiering och företagets ekonomi. Och i samband med det; familjens ekonomi. Vi ska leva på min lön tills företaget kommer igång ordentligt. Några andra tankar än att det ska komma igång ordentligt finns förstås inte. Varför skulle det göra det? Målet är att företagandet ska kunna stå för familjens andra inkomst, förstås, kunna ge en vanlig lön. Målet är att göra något man tycker är roligt och intressant också, förstås.
Jag vaknar ibland på nätterna och tänker en stund på ekonomin. I mörkret, mitt i natten, när jag inte kan göra något alls, är jag inte vidare positiv. Inte ens jag, som i vanliga fall bara blir mer envis och adrenalinstinn när något är besvärligt, när ett hinder måste besegras. Är positiv mitt i natten. Det är hemskt irriterande. Jag samtalar med mig själv en stund, övertala mig om att det inte är någon idé att tänka på negativa saker mitt i natten, att jag får spara tankarna till morgonen. Efter en halvtimme eller så har jag på något vis lyckats övertyga mig, och somnar igen. Eller så somnar jag om av ren utmattning, jag vet inte.
På morgonen, när jag ska ta tag i nattens tankar, ser allting mycket ljusare ut igen. Då ser jag möjligheterna, då är jävlar anamma tillbaka, och det finns bara en väg att gå. Och den är framåt. Och den ska gå bra. Hur skulle det annars gå?
Nu jobbar jag på att få nattoron och dagoptimisenm att mötas. Dvs tvinga nattoron på reträtt och låta dagoptimismen ta över dygnet runt. En fråga om mental träning bara. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar